Luspank och idérik

– Så gott som alla mina uppdrag och inkomster kan härledas dit.
Uttalandet kommer från Elisabeth Dunker och syftar på hennes blogg Fine little day som funnits sedan 2007.

Dunker som arbetar som visuell kommunikatör, formgivare och fotograf intervjuades nyligen av GP. Hon började sin bana med att arbeta som fotograf i tio år. Därefter blev det HDK som tvåbarnsmamma på 30+ . Nu uppskattar hon variationen i de uppdrag hon får.

Uppskattad är även hennes blogg som följs av 100 000 personer. Elisabeth Dunker skriver på engelska och bloggen har uppmärksammats utomlands, bland annat av The Times.
– Att ha en blogg är som att ha en trädgård, den får vattnas och skötas, säger hon till GP.

Här finns en länk till bloggen. Där kan du läsa mer om Elisabeth Dunker, titta på bilder och besöka hennes egen lilla butik.

I Borås Konsthall ställer Ulf Ramberg ut mellan 28 april och 30 september 2012 – Lustarnas trädgård och civilisationens nedräkning, se ett exempel här!

Det var en välbesökt vernissage.  Denne ikon, Ulf, är idag 76 år, men hans konst upplevs lika lekfullt och ursinnigt respektlös som då den målades. Han har förblivit sina ideal trogen. De tidiga verken håller än  – världens mäktiga har inte lärt sig något av historien, de uppfattas som lika maktgalna och dåraktiga som någonsin i den tid då verken målades. Generaler som delar upp världskartan så blodet sprutar, kanoner, monster, groteska och förvridna kroppar, skräckfyllda ansikten… Men också en poetisk och humoristisk ton som betraktaren behöver lite tid att upptäcka. Samtidigt en oerhörd kraft och allmängiltighet som inte gått ur tiden. Och en drift med makten som borde tilltala många, dock ej makten.

Ulf berättar att han tagit mycket inspiration från 40-talets seriemagasin som han växte upp med, men han har vidareutvecklat stilen och gjort den till sin egen. Att han i sin tur bildat skola för flera generationer konstnärer är knappast en hemlighet.

Borås Konsthall vågar visa ett av de mest fräscha och sprakande konstnärskapen i Sverige idag – se utställningen!

Foto: Ulla-Lisa Thordén, Iphone som vanligt

Det har gått ungefär tre veckor sedan den internationellt uppmärksammade ”tårtskandalen” i samband med Konstnärernas riksorganisations 75-årsjubileum. Bilderna på kulturministern som skär en bit från en tårta i form av en svart kvinna spreds snabbt över världen och gav många starka reaktioner.

För konstnären Makode Linde innebar uppmärksamheten bland annat att att vid 30 års ålder ska ha en retrospektiv utställning på Galleri Jonas Kleerup i Stockholm.
– Det känns lite sjukt, säger Makode Linde i en intervju med Sydsvenskan.

I artikeln, som kan läsas i sin helhet här, bemöter han en del av kritiken och försvarar sitt verk och sitt konstnärsskap. I debatten har Linde de senaste veckorna bland annat anklagats för att vara rasist.
– Ingen skulle anklaga Charlie Chaplin för att vara nazist för att han gestaltar Hitler i ”Diktatorn”. Min svarta kvinna är en bild av idén om den svarta kvinnan.

Intressanta svar fulla av integritet.

Regeringen vill att fler kulturskapare ska försörja sig som egenföretagare. Och politiken verkar ha haft effekt. Enligt tidningen Driva Eget har antalet kulturarbetare med F-skattsedel nästan fördubblats på fem år: från drygt 6.000 till nästa 12.000.

Men det verkar som om många av de nyblivna företagarna har problemet att få verksamheten lönsam. Radioprogrammet Kaliber har i en serie titta närmare på musikbranschen och intervjuat ett antal musiker. I det tredje programmet medverkar Driva Egets chefredaktör Anders Andersson. Han för en intressant diskussion med Linda Bonaventura Åberg, musiker, kulturpedagog, projketledare med mera.

Anders Andersson säger i programmet att en del av problematiken för kulturföretagarna handlar om säljet:
– Jag tror att en del kulturarbetare tycker att det är fult att sälja sig själva, konstaterar han.

Här kan du läsa en längre text i Driva Eget. Där finns också länkar till tidningens tips för kulturföretagare och till SR-programmet Kaliber.

Ernst Billgren har nu sin utställning Abstract på Lars Bohman Gallery i Stockholm. Vernissagen för ett tag sedan var välbesökt och efterlängtad. Det var stora generösa målningar som glöder av färg och en enorm skaparglädje, ett antal cut outs i svart och några spännande nya skulpturer kombinerade med utsökt trähantverk. På bilden ser du en slags byrå. När du drar ut lådorna finner du en målning i varje ”låda”. Gillar.

Ingen blir besviken som vill känna igen sig och dessutom ta med sig något nytt därifrån. Den formidabla festen efteråt samlade alla oss som följt Ernst i ”alla år”, allt sedan Valandstiden i Göteborg för rätt länge sedan. Ernst är Ernst. Måste ses.

Adressen är Gallery Lars Bohman, Karlavägen 9.

Foto: Ulla-Lisa Thordén, Iphone som vanligt

Samuel Fröler, Börje Ahlstedt, Pernilla August och Mikael Persbrandt gör det. Liksom Suzanne Reuter, Stellan Skarsgård, Joel Kinnaman, Helena af Sandeberg och Andreas Wilson. Och många, många andra.

Det handlar om att dryga ut sina skådespelarinkomster genom olika typer av reklamuppdrag. Men att låna ut sitt namn, varumärke eller röst till kommersiella sammanhang är fortfarande känsligt. När Kristofer Ahlström i DN granskar ämnet har han väldigt svårt att få skådisar att ställa upp.

Så här sa i alla fall Torsten Flink (i en reklmafilm för ett bilmärke!):
– Risken finns att det hela inte längre är ett läckage, utan en total spricka som bara plöjer in det kapitalistiska giftet som förstör alla möjligheter till konstnärligt, djuplodande arbete.

Många skådespelare löser problemet att förknippas med reklam och kommersiella produkter genom att göra reklamen utomlands. Och regissören Ulf Malmros menar att trovärdigheten egentligen inte är något problem i sammanhanget. Däremot vad personen väcker för associationer.
– Det handlar om att publiken inte ska tänka: ”Där går han från Ica-filmen och låtsas vara statsminister.”

Men varför inte vara öppen med den extra inkomstkällan (om nu någon skulle vara intresserad)? Är det verkligen så känsligt att 2012 stå för vad man gjort? Om pengarna gör det möjligt att ägna sig åt ett konstnärligt projekt en tid tror jag att publiken har all förståelse. För regissören Roy Anderson verkar det i alla fall inte vara något större problem. Tvärtom.

Kärleksprobelm, skilsmässa eller sorg? Kanske kan lite opera lindra. Det hoppas i alla fall Folkoperan i Stockholm som 19-31 mars gör halvtimmeslånga konserter hemma hos folk.

Projektet kallas Operahjälpen och den som tycker att det låter intressant kan ansöka om ett besök. Så här står det på projektets Facebooksida:
”Om du bokar en privat konsultation med någon av våra sångare besöker de dig i ditt hem, bildar sig en uppfattning om ditt problem och ordinerar sedan en operarepertoar som syftar till att lindra just dina bekymmer .”.

Förutom förhoppningar om lindring kanske det hela leder till att fler upptäcker och uppskattar operamusik. Modellen borde fungera även inom andra musikgenrer, teater, dans och varför inte måleri? Och efter friskvård på recept kanske kultur på recept kanske är något för sjukvården att fundera på.

På bilden gör operasångerskan Henriikka Gröndahl hembesök hos journalisten Anna Hedelius och hennes man Adam Herlitz.
Foto: Markus Gårder

I lördags genomförde Nätverkstan återigen ett kurstillfälle i projektet ”Knep”, där syftet är att ge kulturskapare fördjupade insikter i företagarrollen. Vi var flera som föreläste. David Karlsson gav en otroligt bra genomgång av kulturens plats i samhället och utvecklingen av synen på den. Stärker onekligen synen på hur viktigt det är att skapandet får sin rättmätiga plats som bärare av utvecklingskraften i samhället i stort!

Detta bevisades av GothenburgCombo, en av världens bästa gitarrduos, bestående av David Hansson och Thomas Hansy. Förutom magnifika smakprov på sin extraordinära musikaliska förmåga, berättade de om sitt samarbete och sitt förhållningssätt rent professionellt. De träffades redan på Musikhögskolan vid en vattenfontän och började snacka. Fann att de hade liknande syn på musik, spelningar, gränsöverskridande muskval, professionalism, improvisation och många fler aspekter. Men framförallt ville de utveckla sättet att närma sig det klassiska och kanske blanda stilar… därav Combo. Redan på skolan strävade de efter att bli unika och våga vara det. Och kanske utstå en del kritik av ”purister” inom skrået. Men vi som åhörare kunde bara applådera denna blandning av Jimi Hendrix och Andé Segovia, som en recensent skrev vid ett tillfälle. Allt utfört med en enorm glädje och till synes lätthet. Den lätthet som kommer från många timmars träning varje dag under lång lång tid…

De genomför ständiga succéeturnéer världen runt, www.gbgcombo.com Njut!

Sens moral: våga vara unik, våga utsätta dig för nya situationer utan att besitta ett facit, träna massor, ha roligt, var professionell i alla situationer, var ödmjuk inför din talang – men utveckla ständigt.

Foto: Ulla-Lisa Thordén via Iphone

En av våra absoluta favoriter inom konstvärlden är Oscar Gard Montan, jag har skrivit om honom tidigare och det är kul att följa upp och se vad som händer. Han hanterar lera på ett mästerligt sätt och använder den ofta i oväntade och spännande sammanhang. På bilden ses en av hans berömda fåglar, de visades första gången på utställningen ”Beskydd”. Under en trevlig lunch (indisk mat) kom vi att prata om hur Oskar ser på sin konstutbildning så här efteråt och vad som var bra och vad som ev saknades. Här kommer flera intressanta synpunkter.

1 Lärarna var bra och tuffa, men det är det en konstig situation att de är både kollegor och konkurrenter på samma gång. Inte många andra utbildningar där det ser ut så.

2 För lite information om den s k marknaden, t ex galleriverksamhet och hur den funkar. Vore bra med en slags Pecha Kucha för gallerister, för att få reda på deras olika synsätt och strategier och hur man själv kan/ vill passa in i olika sammanhang.

3 Hade varit bra att få lära sig mer om prissättning i synnerhet och ekonomi i allmänhet så man blivit bättre rustad. Och förstått att man redan från början ska bygga en form av marknad genom att ta reda på var kunden är. Vikten av att bygga nätverk.

4 Lära sig att hantera ”nej” ett antal gånger och att det ingår i utvecklingen som en naturlig del. Helt enkelt vara förberedd.

5 Exponering är viktigt! Om du vill ta 100.000 betalt så måste det se ut därefter på t ex en utställning – inget slarv eller hafsverk. Vikten av att bry sig om detaljer.

Synpunkterna lämnar vi gärna vidare. Har du egna som du vill ta upp, så hör av dig.

Foto: Ulla-Lisa Thordén

Sverige medverkade för ett tag sedan på en musikmässa i New York för att sälja svensk musik. Jättemässa som samlar hela branschen med agenter och utbyten av alla slag. Stor delegation från Sverige, stora chanser att visa upp oss. Och gissa vad häpna besökare fann som representerade Sverige på ett bord med broshyrer? Jo, ett lappat pepparkakshus där någon fyndigt skrivit ”Swedish music in the house” i kristyr. Tanken svindlar. Var alla svenska formgivare, designers, PR agenter, reklamare på semester samtidigt…? Och det var inte ens jul.