Luspank och idérik

I vår bok finns hela fem sidor om att förhandla om pengar – det vill säga att lyckas hålla det pris uppe som man tycker sig vara värd. Riktigt riktigt nyttigt säger de som läst, och kul att pröva.

Prisförhandling utgår från att du vet vad du är värd och vågar säga det med självförtroende. Kundens uppgift är att säga ”så dyrt”, och sedan uppstår en kamp mellan er om vem som är mest uthållig och lyckas bäst. Psykologi när det är som roligast! Tro mig, jag gillar att prisförhandla. Och ibland kommer jag kostnadsfritt om projektet ligger mitt hjärta nära. Men det är jag som bestämmer, inte den som frågar.

I följande länk från Youtube med författaren Harlan Ellison, ger han sin syn på vad han anser om människor som vill att han ska jobba gratis för dem. Det är ett oerhört roligt klipp med stor visdom. Ursprungligen fick jag länken från Anna som i sin tur fått den från Maria. Det hela går ut på att du alltid ska fråga den som vill att DU ska jobba gratis om HAN eller HON också gör det! Eller dennes chef eller tandläkare eller om de tankar gratis… och varför han eller hon tror att DU gärna gör det.

Stå på dig – amatörer som tror att de ska bli kända genom att jobba gratis förstör för alla professionella som bör, ska och måste ta rätt betalt.

Att få respons från läsare är nästan alltid roligt (undantagen är personangrepp och hot; däremot är konstruktiv ”negativ” kritik för det mesta bra och utvecklande).

I går kom en läsarkommentar som var väldigt positiv:

Om du vill tjäna pengar på det du tycker är allra mest lustfyllt i livet – då är denna bok ett måste.
Boken är sprängfylld av konkreta tips som gör livet som kulturskapare enklare, roligare och rikare. Läs den!

Läsaren heter Ulrika Nybäck. Hon är sångerska och kompositör som jobbar under artistnamnet Grand. Kolla in hennes senaste singlar ”Love Rules” och ”Daytime Quality Love” på Itunes och Spotify. Eller lyssna här.

Gun Lund är inte bara en av Sveriges främsta koreografer och en pionjär inom den nutida dansen i vårt land. Hon är också en av de nio personer som lät sig intervjuas och delade med sig av sina erfarenheter i vår bok.

Om ett par månader flyttar hon och kompanjonen Lars Persson E=mc2 och sina övriga dansprojekt till nya lokaler i det gamla sockerbruket i Klippan i Göteborg.
– Vår verksamhet har stadigt vuxit, och nu måste vi helt enkelt samla ihop oss. Det är varken särskilt praktiskt eller effektivt att ha en konstnärlig verksamhet utspridd över stora delar av stan. Vi, liksom det övriga professionella danslivet, saknar en scen med möjligheten till längre repetitions- och spelperioder, säger Gun Lund på den egna hemsidan.

Den nya arenan kommer att ha namnet 3:e våningen och ska bli en mötesplats för den professionella danskonsten. Sveriges minsta dansscen- 24 kvadrat – kommer att ha samma inriktning som i dag, men samtidigt ger 3:e våningen helt nya möjligheter.
– Det personliga urvalet, engagemanget och omsorgen om de medverkande blir kvar. Men möjligheten att visa mer omfattande dansverk ökar. Flexibiliteten i lokalerna gör också att intimiteten och efterföljande opretentiösa umgänge och samtal blir möjliga även i framtiden, säger Gun Lund.

I kväll är det premiär för Uppdrag gransknings kultursatsning. Det första programmet av fyra handlar om varför det ligger rester av ett tusental döda skåningar på Lunds universitets historiska museum.
I några fall är skeletten uppmonterade och namngivna. Men hur hamnade de där? Och vem har rätt till kvarlevorna? Kanske ger oss Gellert Tamas några svar klockan 20.00 i kväll.

I nästa program undersöker Petra Markgren Wangler varför det ofta finns så få biljetter att köpa till evenemang på jättearenor.Och varför är de så dyra? Ett ämne som säkert har flera anknytningar till sälj och marknadsföring.

Därefter kommer Christian Catomeris att titta närmare på det svenska filmundret (var finns det någonstans? Har jag missat något?) och Film i väst som fått många miljoner i bidrag från skattebetalarna.
Avslutningsvis har reportern Sofia Benholm nästlat sig in i något som enligt SVT är ”den hemligaste kretsen på nätet – piraternas elitklubb – där bara de utvalda får tillträde.”.

Låter spännande alltihop. Men var är Janne Josefsson? Hade det inte varit kul att släppa loss honom i kulturvärlden?

Vi noterar glatt att vår bok har blivit lite billigare. I alla fall på nätet. Både Adlibris och Bokus har sänkt sina priser med en drygt tia. Billigast är dock fortfarande Skolshoppen där den kostar 189 kronor.
Naturligtvis vill vi gärna tjäna lite pengar på projektet, men minst lika viktigt är att så många som möjligt av alla intresserade läser den, pratar om den, rekommenderar den och testar att omsätta Ulla-Lisas budskap i verkligheten.
Sådärja, lite marknadsföring direkt på måndagsmorgonen…

I vår bok berättade tonsättaren Fredrik Högberg om sitt projekt Iopera eller internetopera. Den första uppsättningen blir Fredriks egen opera Kains kvinna som ska ha premiär nästa år.
Men redan i morgon, lördag 28 augusti klockan 11.05, bjuds Kramforsbor och andra intresserade på ett litet smakprov. I samband med invigningen av Botniabanan mellan Kramfors och Umeå spelas ett collage av de delar av operan som är klara upp på en skärm ute perrongen. Och alla de fyra huvudrollsinnehavarna kommer att presentera sig. Musiken är inspelad av Norrköpings symfoniorkester.

Operasångerskan Anna Hanning finns på plats för att sjunga live. På plats ska också kung Carl XVI Gustaf vara. Han ska inviga det hela innan han tar tåget vidare för kungalunch i Ö-vik och så småningom kungamiddag i Umeå.

Läs mer och lyssna på intervjun som P1: Mitt i musiken gjort:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1012&artikel=3956925

Jag får en hel del mail. Ibland är det fantastiska saker som berättas mig. Här kommer en sådan upplevelse som jag gärna delar med mig.

Gabirella Brandon-Cox har på sin webbsajt en länk till the OMO people, gå in på sajten och tryck på siffran 3 i bildspelet och ta del av denna film på Youtube.

Du kommer att få några minuters magisk upplevelse. En paus i din tilllvaro, en rening för själen, en kommentar till alla konstarters början och slut.

The OMO people använder sin kropp som kanvas. Sina redskap finner de i naturen som omger dem och prislapp saknas. Och alla, jag säger alla, är konstnärer. Långt ifrån vår tillkrånglade syn på vad som är konst eller inte…

Se och njut.

Foto Hans Syslvester, som under sex år fotograferade the OMO people i Etiopien.

Under sommarmånaderna blomstrar även kulturen i Sverige. I de stora turistlandskapen som till exempel Bohuslän, Skåne, Gotland och Öland är det bitvis tätt mellan utställningar, musikarrangemang, lokala teaterinitiativ, historiska vandringar med mera.
Och i städer och byar är det festivalernas årstid (även om tiden då varje kommun med självaktning skulle ha en egen festival eller gatufest kanske är på väg att klinga av).
Många av arrangemangen ger förstås möjligheter för kulturskapare att visa upp sig och sin verksamhet. Dels som en del av det officiella programmet och dels som ett eget initiativ lite vid sidan om när en massa kulturintresserade människor ändå är ute och rör på sig.

Ett bra (och för mig närliggande) exempel var Kulturkalaset i Göteborg för ett par veckor sedan. Massor av folk ute på  stan kväll efter kväll och det handlade minsann inte alls bara om dansband, rock/pop, öltält och langos. Jag gissar att det var väldigt få av dem som tog sig tid att lusläsa det gedigna programmet som inte hittade något som intresserade dem. I så fall var de nog väldigt kräsna eller nischade…

Ett uppskattat inslag bland de yngre besökarna var Barnkalaset i Trädgårdsföreningen. Där fick barnen bland annat göra egna ansiktsmasker, måla akvareller och jobba med lera. Upplevelser gör dem än mer kreativa och intresserade av att skapa. Med fler sådana under uppväxten kommer sannolikt många av dem att bli ivriga kulturkonsumenter även som vuxna. Och förhoppningsvis kommer några att fortsätta att skapa hela livet.

Hur var din kultursommar? Skriv gärna en kommentar!

Ibland måste den kulturskapande ägna sig åt mindre roliga saker än det kulturella skapandet. Dit hör bland annat sådana saker som att hålla koll på vad som händer ifall man bryter benet eller käken eller ska ta ut föräldraledighet.

Det är nu det gäller att ta tag i det stora mysteriet SGI – sjukpenninggrundande inkomst som bestäms av Föräkringskassan. Många har blivit grymt besvikna när det visar sig att det är en lång och jobbig process att ens få fram den egna SGI:n. Den baseras på vad du tjänat under en följd av år och tar möjligen hänsyn till om du har inbokningar som är avtalade och klara i framtiden. Vilket ju är tämligen oklart för de flesta kulturutövande som skapar sin framtid allt efter som. Vill det sig illa så får du inte rätt lottorad när du skrapar på din lottoinkomst! Så att säga.

Bra information får du på www.konstnarsnamnden.se. Där finns även mer info om SGI i den utmärkta Konstnärsguiden.

Så håll koll ordentligt, upprätta diplomatiska förbindelser med Försäkringskassan och be intensivt till högre makter om att du får en handläggare som förstår vad du jobbar med. Och ge inte upp – många jag känner har helt enkelt inte råd att bli sjuka för att det är för arbetsamt att få ordning på det hela och låter den eventuella partnern ta hela bördan.

Lycka till!

Idag lyssnade jag av en händelse på P3 och deras special från Malmö Festivalen. Och hörde en intervju med Salem al Fakir, mannen med rösten som rinner in i örat och blir kvar.

Journalisten ställde en del frågor om hans stora framgångar och hur det påverkat honom. Salem svarade att det som gjorde honom lyckligast och mest tacksam var att han kände att han hade en god balans mellan det privata och det offentliga! Jag gladde mig åt detta i mina öron mogna svar, eftersom det ibland verkar vara svårt att behålla fötterna på jorden för en del artister när det gnistrar till om deras karriärer.

Vidare påpekade journalisten (ursäkta att jag inte hann höra namnet) att han ju (minsann) varit synlig i en reklamkampanj i sommar…. och hur han såg på det. Salem, helt kolugn, svarar att han ju faktiskt är företagare och ser på allt han gör som en produktion ur sitt register av möjligheter.

More power to you, Salem! För visst är det det allt handlar om – är du synlig och människor vill synas med dig så kan du sätta ett pris, då kan du försörja dig och din familj. Det betyder inte att man ”säljer ut sig”, det betyder att man väljer noga de sammanhang man vill förknippas med. Det kallas integritet. Till integriteten hör också att man ibland väljer att vara helt kostnadsbefriad för att man tror på något där det saknas en plånbok. Den balansen klarar den som vet vad han eller hon håller på med.

Och nu ville jag haft med en läcker bild, men avhåller mig eftersom bilderna på nätet på Salem är bundna av upphovsrätt och den vill vi ju respektera.

Däremot lägger jag med länken till Salems sajt så kan du själv gå in och njuta av det du vill se och höra…