Luspank och idérik

Ett stort pulserande experiment där kulturen och humanismen får härja fritt. Så beskriver projektledaren Inga Belingua de så kallade anti-kaféerna som dyker upp i allt fler ryska städer.
På ett anti-kafé betalar gästerna för sin plats (25 kronor för första timmen, därefter blir det billigare)- men kaffet är gratis. Fenomenet har blivit väldigt populärt och människor kommer för att jobba, studera, träffa kompisar, gå språkkurser eller syssla med någon form av kulturell verksamhet.

Om det finns ett piano i lokalen är det bara att börja spela. Ibland visas film och uppläsning av dikter är populära. Nyckelordet är frihet. Men det finns några regler: alkohol, tobak och svordomar är förbjudna. Liksom skräpmat – den anses lukta för illa. Läs mer i här i Sydsvenskans resereportage.

Kulturens betydelse för ekonomin, svårigheterna att leva på sitt eget kulturskapande och balansen mellan kultur och kommers. Men också den konstnärliga integriteten och betydelsen av att det skapas konst som inte kan mätas eller kvantifieras.

Det handlar senaste numret stiftelsen Esbris tidning Entré om. Temat är kultur och en del av innehållet har vi bloggat om tidigare, men en del är nytt och intressant. Läs den långa versionen av tematexten här på nätet.

Förra året ökade intäkterna från musikförsälning. Även om ökningen var blygsam, 0,3 procent jämfört med 2011, så är det ett trendbrott. Senaste året intäkterna ökade var nämligen 1999. Utvecklingen återges i en artikel från TT Spektra som publicerats av bland andra dn.se.

I topp på försäljningslistan för 2012 ligger Adele som i fjol sålde 8,3 miljoner exemplar av sitt album ”21″.

Årets upplaga av Sveriges största idétävling My Mission är igång NU! Alla med kreativa idéer kan delta – du behöver inte vara företagare eller i viss ålder. Fundera, logga in på www.brewhouse.se, våga delta! Ses vi där?

Jag blir alltid lycklig av lite galna projekt som kommer till av en slump. 1996 fick Alex Jarrett en GPS, han funderade på vad han skulle göra med den. Och kopplade ihop den med sin önskan om att besöka en speciell punkt där longitud och latitud möts, nämligen 43°00´00´´N 72°00´00W, ett jämt och trevligt nummer bland de över 10.000 ”confluence points” som finns på jorden, d v s de mätpunkter som täcker hela jorden som ett nät. Du kan själv kolla på kartan vad som finns i närheten av just dig.

Det som började som ett eget projekt fick snart egna fötter – som alla underbara projekt som attraherar människors fantasi. Nu finns det en speciell webbsajt där vi kan logga in oss som medlemmar och bli en av dem som söker upp en confluence point, verifierar den, fotograferar den och berättar om historien hur vi tog sig dit.

Berättelserna handlar om allt från kanotfärder, vandringar, bilfärder genom öknen, klättringar i berg osv – det är som en skattkista av upplevelser. Du behöver inte vara någons sorts proffs, du kan börja med att kolla var du bor själv och veta att det är högst 79 km till nästa confluence point! Även Sverige är med, 88 points, medan  t ex Surinam saknar en point. Som en del resenärer säger så kan de åka genom det mest fulländade landskap och slutligen anlända till pointen ute i ingenting eller i ett kärr… Människor kan uppleva dig som helknäpp, som spion eller udda men det blir som ett gift, menar många. Points kan ”upptäckas” för första gången eller återbesökas. Listor finns på allt från senast besökta till mest besökta osv.

Kolla detta helt underbara projekt där alla kan delta – www.confluence.org!

I morgon börjar årets bokrea. En kulturell och kommersiell tradition med anor från 1920-talet. Sydsvenskan publicerar i dag en intressant text om bokreans historia. Den visar bland annat att försäljningen på tio år mer än halverats. 2011 låg den på cirka 90 miljoner kronor.

Ett annat faktum som det är lätt att glömma bort när det gäller försäljning av litteratur: det var först 1970 som bokpriserna släpptes fria. Innan dess kunde alltså inte bokhandlaren själv bestämma vad en bok skulle kosta i butiken.

Själv var jag länge en trogen bokreakund, men nu är det snart ett decennium sedan mitt senaste februarifynd. Kanske är jag ett typiskt exempel på det minskade intresset. Ändå tror jag att rean trots allt fyller en funktion genom att ge litteraturen uppmärksamhet – inte minst i media.

Greppet med en årlig rea har även testats av skivbutiker (finns den kvar?). Frågan är om andra kulturyttringar skulle kunna göra något liknande. En vecka eller månad av teater-, bio- eller konsertrea? Eller varför inte konstrea? Om det fungerat i mer än 90 år med böcker borde kunna vara positivt även för andra. Eller?

Att se många gallerier ställa ut på samma ställe är alltid spännande – eller borde vara det. Häromdagen var det dags för Market på Konstakademin i Stockholm. Jag som tillbringat så många år i närheten av konstens uttryck, är alltid förbluffad över hur introvert branschen är. Man predikar för de redan frälsta. Jag gick runt hela vernissagekvällen och hoppades på spännande samtal. 97% av galleristerna talade enbart med kända kontakter/ kunder. Du som är konstnär bör verkligen förvänta dig att din gallerist ska jobba hårt för dig och din konst! Inte att vederbörande sitter och läser (!!!!) bakom ett bord när intresserade faktiskt besöker montern. Inte undra på att lönsamheten är låg i branschen.

Det behöver inte krängas, pushas eller hårdsäljas, det är inte så det funkar. Men varför i all världen är svenskar så rädda att ta kontakt och prata med varandra? Det är ju ändå i ett gôtt samtal som en relation kan börja spira som kanske bär frukt i en framtid – eller inte. So what. Att inte bli inbjuden av branschen är ta mig katten provocerande! Man kan aldrig välja bort folk i tron att de inte är tänkbara kunder eller fans – det är ren och skär arrogans.

Heder åt undantagen! Spännande samtal med Björn Wetterling, Wetterling Gallery,  Paul Thomassen från Galleri Thomassen och Jacob Kamp Berliner från Gallery Steinsland Berliner. Är det en slump att både Jacob och Paul har danskt ursprung…? Kul samtal hade vi, tack för det!

Ett fantastiskt konstverk på bilden – en del av en installation, ”The Shape of Space” av Alyson Shotz, en amerikansk konstnär. Konstverket förvrängde och lekte med perspektivet och rumsligheten så man nästan lyfte från golvet, en synvilla och en upplevelse!

Photo: med en Iphone så klart

Jag följer gärna TED Talks, där det samlas en stor mängd otroligt intressanta föreläsningar. Om du inte varit inne där någon gång, registrera dig omedelbart och få tillgång till det smartaste, mest intressanta och aktuella inom de flesta områden. Inspiration, kunskap, kuriosa, debatt… allt finns där att söka efter ämne eller person. ”En om dan” och du blir glad.

Du och alla andra måste se detta inlägg! Det bevisar det som så många av oss redan vet, nämligen att engagemang och förändring kan starta upp via en konstnärlig insats. Just detta inlägg handlar om borgmästaren Edi Rama i Tirana, Albanien, som var jordens fulaste och mest deprimerande stad. Utan hopp, hög kriminalitet och korrupt som bara en gammal öststat kan vara. Edie Rama var borgmästare där mellan 2000 och 2009. Han startade upp en slags mjuk revolution genom att sätta en färgburk i händerna på ett antal personer som målade ett centralt beläget hus, det skapade trafikstockning, debatt och mediastorm. Hälften var för, hälften emot det som sedan hände. Med 0 pengar i budget vällde en färgvåg in över stadens husfasader vilket medförde en ökad medvetenhet hos medborgarna och en större känsla av trygghet i en vackrare stad där hoppet började spira och människor sträckte på sig. Kriminaliteten och korruptionen minskade, utländska inveteringar ökade och det hände stora förändringar på många håll som man inte ens kunnat räkna med.

Som någon skrev i kommentarsfältet – kanske detta borde vara standard kunskap i alla fattiga utvecklingsländer.

Hämta inspiration – allt är möjligt!

Ni som läst vår pappersbok vet att tonsättaren Fredrik Högberg är en av de nio kulturskapare som intervjuas. Fredrik har gjort sig känd för att använda annorlunda och nyskapande grepp inom konstmusiken. Ofta med hjälp av modern teknik.

När SVT-programmet Sverige! besökte honom berättade han bland annat om brinnande pianon som släpptes från en bro 40 meter upp i luften och landade på den frusna Ångermanälven. Se programmet här.

Idag läste jag något verkligt intressant i SvD – det handlar om hur vi tankemässigt lurar oss själva. Det kan vara både för att trösta oss eller för att undvika att känna att vi gör något som inte är ok. Och hur vi bedömer andra utifrån det som de gör i förhållande till oss själva.

Bland annat att det också är viktigt hur vi presenterar oss eller något vi gjort! Så hur presenterar du dig själv? Du kan alltså styra upp den bild som människor får av dig – och du behöver inte fråga Jante eller be om ursäkt.

Läs mer här!!!